Dryga brats

Jag förstår inte människor som inte har någon som helst respekt för andra. Hur fan tänker man om man tror att en själv och ens egna affärer är överprioriterade andra? Som servicepersonal, och jag antar att det gäller alla från butiksbiträden till rörmokare, får man verkligen möta avskumssidorna hos folk. Det är som om det på något märkligt vis blir helt legitimerat att svina sig mot andra människor så fort "det ä ju deras jobb o dom får jue betalt förre".

Nej, jag får betalt för att serva dig med mat inte för att vara bollplank för ditt nedåtriktade klassförakt. Och ja, jag kommer ihåg er. När ni kommer inramlande efter att ha supit upp halva pappas månadslön, så är ni jävligt glada att jag jobbar på det här stället så att ni kan få erat fyllekäk. Utan mig, ingen mat. Hur svårt kan det vara att fatta?

Helhelg

Den här helgen jobbade jag varenda dag, som oftast när jag inte jobbar långa nattpass. Det var inte särskilt långa pass, men ganska slitsamt. Som vanligt när det är långhelg så går vanliga människor med dagjobb ut och super, shoppar och äter upp sina pengar. Med andra ord så var det rush i princip hela dagarna. I vanliga fall (undantaget lönehelg) blir det i alla fall pauser någon halvtimme då och då. Men inte i helgen. Jag stod i kassan nästan hela tiden, vilket komplicerades av att jag hade ont i halsen och var förkyld. Termen "service minded" är något som man tar till sig väldigt snabbt, har jag märkt. Innan jag började jobba fanns det inte i min värld att vara artig mot dryga snobbar som ser ner på en. Inte heller att ursäkta sig inför folk för att man är människa och inte robot eller "personal". Nu stod jag där och gjorde allt för att kunderna inte skulle märka att jag snorade och nös. Fick springa in i köket och snyta mig flera gånger, men i och med den konstanta rushen så blev det väldigt svårt att hinna med det till slut.

Dessutom är halsont och serviceyrken inte en särskilt bra kombination. Efter några timmar på lördagen väste jag snarare än pratade när jag tog emot beställningar. Men å andra sidan så var inte det mitt problem, så jag beslöt att strunta i vad kunderna kunde tycka. Så blir det till slut, man orkar inte hålla uppe robotmasken hur länge som helst. Det blir ohållbart. Det var arbetsledarens problem, som satt mig på kassan hela dagen. Han kunde ha satt mig på nått annat istället.

Blogg om mitt arbetsliv

Den här bloggen är tänkt som en blogg kring mitt arbetsliv. Jag har länge tänkt börja skriva en blogg, men inte kommit mig för det. Det har aldrig funnits tid att skriva seriösa inlägg och fördjupa sig i en viss typ av bloggande. För ett tag sedan dök idén upp om att jag skulle blogga om mitt eget jobbande. Jag märkte att det upptog en oproportionerligt stor del av min tankeverksamhet, och att jag pratade alldeles för mycket om det. Jag antar att detta är något som de flesta kan känna igen sig i. Min slutsats blev att jag helt enkelt behövde ett utrymme för att skriva av mig om jobbet.

Här följer en kort presentation av min arbetssituation:

Jag arbetar på en mellanstor avdelning av ett välkänt snabbmatsmärke i Stockholm. Restauranger är ägd av chefen, men ingår i kedjan. Exempelvis menyn är centralstyrd, medan chefen har viss frihet i utformningen av verksamheten. Jag är anställd som extrajobbare eftersom jag fortfarande går i gymnasiet. På arbetsplatsen är vi cirka 10 anställda och ett okänt antal extrajobbare. Alla är timanställda, även de som arbetar motsvarande heltid. Det är ett ganska heterogent arbetarkollektiv med en numer övervägande del kvinnliga anställda.
    
Lönerna stätts av kollektivavtalet för Hotell- och Restaurangfacket. Vi har åldersbaserade löner efter minimilöner. För alla nya anställda gäller provanställning 6 månader. Som extrajobbare arbetar vi nattpas, kvällar och helger. Vid underbemmaning (sker ofta pga omsättningen av personal) jobbar vi ibland upp til 50% vissa veckor. Som på de flesta sådana här ställen är arbetsstyrkan väldigt ung.

Arbetet är väldigt stressigt. Du står upp hela tiden och gå runt mycket. Det sliter ordentligt på kroppen, speciellt ryggen och fötterna. Även tunga lyft och monotona rörelser gör sitt till. En hög ljudvolym med extremt mycket högfrekventa pip från fritösen är ett annat problem.

Arbetspassen för oss extrajobbare är för det mesta tre till fyra timmar långa, förutom nattpassen som kan vara längre. Lunchrast är berättigad om du jobbar längre än fyra och en halv timme, därav de korta passen. Raster förekommer nästan inte. Det kan hända någon enstaka gång att man får en femma (5 min rast) när det är väldigt lugnt och mycket personal, men oftast jobbar man fyra coh en halv timme i sträck utan rast.

Arbetsuppgifterna är de vanliga. Du står i kassan, står vid boarden och gör burgarna, sköter fritösen eller är värd. (Värden sköter matsal och diverse sysslor i köket). För det mesta varieras sysslorna inte under ett pass, utan du står på en station hela ditt pass.

-------------------------------------------------------
Så funkar alltså mitt jobb. Det är förutsättningarna för de kommande blogginläggen.

Nyare inlägg