jamesy

Jag har tidigare klagat en hel del på kunderna som besöker vår restaurang, kanske inte här men en hel del i verkliga livet. Besvärliga kunder som medvetet eller omedvetet gör jobbet om möjligt ännu jobbigare än vanligt. Och dom kommer hela tiden. En uppskattning skulle vara att 0.5 av 10 är riktigt trevliga, såna som gör dagen uthärdlig och får dig på gott humör. 1 av 10 är riktiga rötägg som gör sig jobbiga och dryga och sänker humöret till minusnivå hos dig. Av de övriga 8.5 är kanske 2 trevliga och 2 jobbiga. Resten är neutrala.

Rent krasst så verkar de flesta av dom jobbiga inte vara medvetna om hur besvärliga dom är och hur illa vi anställda tycker om dom. Även om man kan tycka att lite gammal hederlig självinsikt borde finnas där, så verkar detta inte vara fallet. Jag tror iofs inte att jag kan ändra på rötäggen, men de övriga jobbiga och neutrala kunderna som ofta är helt omedvetna om vår situation skulle kunna påverkas. Jag kan inte kräva att de ska ha insikt i vår specifika situation då de inte har jobbat på en snabbmatsrestaurang själva, så därför har idéen uppkommit om en kundguide. Läs den, även om du själv tycker att du beter dig exemplariskt. Jag lovar att det finns saker som du inte har en aning om, eller inte har tänkt på. För vår skull.

Den Stora Kundguiden

1. Ha tid på dig
Det är jättejobbigt med folk som kommer in och trampar runt av stress och säger "Vad har ni som går snabbt?" eller "Jag har en buss att passa, skynda dig!". Det är inte vårat problem om du har bråttom, då kan du strunta i att äta hos just oss. Käka hemma eller dit där du ska. Vår situation är tillräckligt stressad som den är, och att bli pushad ännu mer är verkligen jobbigt. Man får en klump i magen och dåligt samvete för att man inte orkar.

2. Beställ enkla saker
Okej att du älskar de friterade snacksen eller en friterad burgare. Och om det verkligen är lungt och ingen annan i kön så är det okej. Men om du ser att det är stressat, det inte finns just din grej framme bland burgarna som är klara och expediten ser trött ut: skit i det. Tänk på andra. Detta är svårt för dig att avgöra, du vet ju inte hur situationen är just då. Så fråga istället. Förmodligen kommer du få ett ja till svar, men om du ser tvekan eller hur blicken blir stressad/uppgiven/trött osv så tacka nej. För ett tag sen hade jag en kund som frågade om det var okej med en burgare, eller om det blev besvärligt för oss. Jag älskade honom av hela mitt hjärta just då. Hans solidaritet värmde verkligen. En förebild!

3. Bestäm dig innan du kommit fram
Det finns inget stressigare än att bli avbruten när du är uppe i ett stressat tempo, kön är lång och du vill bara jobba bort den, av någon som tvekar och frågar och ångrar sig. Se till att du har beställningen färdig när det är din tur.

4. Säg viktiga saker direkt
Du rabblar upp en lång beställning av menyer, burgare och tillbehör för att sist av allt säga att jajustdet du ska ju ha ost på den första burgaren. Detta blir krångligt för kassören, men främst för köket. Du tar upp onödog tid, gör allt mycket krångligare och stressigare samt kräver att personen i kassan ska gå utöver sin vanliga rutin. I stress blir det mycket förvirrat.

5. Var trevlig
Ett extra leende, snäll ton, ett tack så mycket, trevlig helg bla bla. Det gör jättemycket.

6. Betala inte med stora sedlar
Du behöver inte ge jämna pengar, inte alls. Men en 500-lapp (eller ännu värre: 1000-lapp!) när du handlat för runt 30 kronor är inte försvarbart. Jag förstår inte dessa kunder. Åtminstone jag blir väldigt stressad av stora sedlar, eftersom risken att räkna fel vid växeln är så mycket större. Man är livrädd att ge en hundring för mycket tillbaka.

7. Namnskyltar
Vi har dom för att vi måste. Vi vill inte ha dom. Dom allra flesta tycker att det är obehagligt att främmande människor vet vad vi heter. Så säg inte "Hej Anna!" eller "tack så mycket Anna" om du inte känner att situationen tillåter det. Det är förvirrande, och obehagligt. Jag vet inte vad du heter.

8. Klagomål
Om du tycker att något är dåligt med regelverket i restaurangen så är det inte vårt fel. Vi har ingen som helst bestämmanderätt, ingen makt över någonting och definitvt inget att säga till om vad gäller regler. Det är vi som följer reglerna. Så känner du att du verkligen måste klaga så gör det hos chefen. Om du vill göra det på plats så fråga oss efter överordnad, istället för att spy din galla över oss. Det är inte rättfärdigat.
    Om något blivit fel i din beställning så var vänlig. Misstag kan alla göra, och vår stressiga situation är upplagd för misstag. Var istället glad för alla misstag som inte hände, men som borde ha hänt med tanke på den press vi jobbar under. Jag lovar, om du är snäll och bara påpekar att ojdå det måste ha blivit fel här så hjälper vi dig med glädje att rätta till det. Du får en ny burgare el dylikt. Om du däremot går ut med en anlagande och dryg attityd så kommer vi inte anstränga oss. Då gör vi det för att vi måste, och du får otrevlighet tillbaka. Om än diskret.

------------------------------------------------------------------

To be continued...

Jag vet att jag borde skriva mer här, både för sakens skull men mest för min egen skull. För att se saker klarare, få perspektiv och hjälp att tänka. Men just nu, och de senaste månaderna, har jag jobbat så mycket att orken helt enkelt inte funnits. Dessutom har jag inte daglig tillgång till dator längre. När jag kommer hem på kvällarna/nätterna blir det kanske något att äta och sedan att falla ihop på sängen och däcka. Och när jag väl sitter framför en dator så är det tusen andra saker som måste fixas.

För att sammanfatta läget kan jag säga några saker:

1. Att jag jobbar mycket mer nuförtiden har fått effekten att jag och de andra timanställda har sammansvetsats betydligt mer. Vi ses under längre pass, inte bara 3-4 timmar, och har därmed ofta lugnare perioder emellan rusher när vi faktiskt har tid att prata lite. Dessutom får vi lunch betydligt oftare, och inte sällan är man inte ensam i personalrummet. Stressen på arbetsplatsen gör att de som ska ha lunch får det inklämd mellan diverse rusher och uppgifter, och då gäller det att så många som möjligt kan käka när det är lungt. Detta för att spara pengar, naturligtvis. Om vi skulle gå en och en när det faktiskt är lugnt, blir vi överbemannade eftersom rushbemanning inte är nödvändig då. Så därför äter vi ofta tillsammans.
     Jag är ganska kluven till detta. För det första är det jättepositivt, då vi ofta får tillfälle att prata ordentligt. Inte bara lära känna varandra, utan också diskutera verksamheten. De allra flesta söker andra jobb, och på det spåret kommer man in på allt som är fel med vår arbetsplats och hur mycket man hatar sitt jobb. En gemensam utgångspunkt som består i fientlighet gentemot företaget och en önskan om att maska och slippa jobba så mycket som möjligt skapar en mycket större gemensamhetskänsla än om man exempelvis gillar samma idrott, har jag märkt. Det i sin tur leder till en lojalitet som är den största anledningen till att jag orkar jobba kvar. När ryggen värker och du inte orkar med en klagande kund till, finns direkt förståelsen där och någon annan som peppar eller tar kassan istället för dig. (Detta gäller såklart inte alla anställda. Det finns företagslojala som stressar andra, driver upp tempot och ser som sin uppgift att rätta dina "misstag" konstant också. Men de är i minoritet för det mesta, och det är inte dom jag söker kontakt med). Men gemensam lunch kan också vara påfrestande. Förutom det självklara problemet att du kanske får just en sån företagslojal jobbig person som sällskap, så är den halvtimmen du tillbringar i personalmatsalen den enda ensamma tid du får under hela dagen. Resten av tiden består av att konstant ha en massa folk runt omkring dig, som du inte bara måste ha i din närhet utan också måste interagera med hela tiden. Det är oerhört påfrestande. När dagen är slut är det inte bara kroppen som värker, huvudet är sprängfullt och överbelastat. Därför kan jag ibland önska att jag får äta ensam, även om jag missar värdefull sammansvetsning.

2. Jag har börjat märka av att det är ett fysiskt jobb jag har. Förutom att rygg, axlar och nacke värker för det mesta så har jag en historia av gamla skador som inte uppskattar att tvingas hålla kroppen stående konstant i timmar utan att få sitta ner. Det är jobbigt att alltid ha ont nånstans.

3. Det stressiga tempot är inte hälsosamt. Jag vet inte om det är jag som är känslig, men jag fattar inte hur andra klarar av det här jobbet. Förmodligen mår dom inte bra dom heller. Stressen gör att man sover dåligt, och i mitt fall alltid drömmer stressdrömmar om jobbet. I stort sett varje natt drömmer jag om jobbet. Det handlar om att saker inte funkar som dom ska, att jag är försenad, att något fattas, att jag inte klarar av att göra det jag ska osv. Sen vaknar jag och har ont i kroppen så att jag inte kan somna om.
     Skälet till detta är förmodligen att all stress på jobbet gör att man inte klarar av att hantera den, utan måste helt enkelt stänga av när man går från jobbet. Man klarar inte att behandla dagens upplevelser, för att man är för trött. Då får hjärnan bli överbelastad och ta ut det när det undermedvetna tar över i och med sömnen.

Nu får det vara nog för den här gången. Men jag lovar att jag ska försöka skriva oftare i framtiden.