Lönehelg
Äntligen är helgen över. De flesta fick lön i fredags, så man visste vad man hade att vänta när man gick på jobbet. Konstant rush nätterna igenom, och till råga på allt så har jag fortfarande inte blivit kvitt min förkylning. Det blev en hes, hostande och snörvlande helg i kassan för min del. Vi var växelvis under- och överbemannade, hur nu det gick till.
Underbemanning är såklart den värsta sorten av misslyckad planering. Det beror dock oftast på sjukdom eller annat bortfall, såvitt jag lyckats förstå. Det är sådant som förklaras för oss som olyckliga omständigheter som de inte kan råda över. När någon blir sjuk måste de ringa in någon annan som kan jobba med kort varsel. Det lyckas inte alltid. Problemet med deras resonamang är dock att det inte håller. Anledningen till att de inte kan ringa in någon med kort varsel är inte att det är omöjligt, extrajobbare är ju en stor del av verksamheten. Särskilt i storstäder med hög omsättning av anställda. Problemet är att alla extrajobbare redan utnyttjas till det yttersta, och således helt enkelt inte kan ta fler tider än de redan har. Underbemanning i lönehelg betyder att de som jobbar måste jobba för sin del av kollektivet, som redan det är väldigt mycket, och därtill dela på den frånvarandes andel med de övriga. En väldigt enkel lösning på problemet vore att anställa några fler, så att situationer som helgens inte behöver uppstå. Men det gör dom inte.
Även överbemanning kan vara jobbigt. En situation som uppkom för några helger sen visar på det. Vi var x antal personer som stod i kassan och på andra viktiga positioner. Sedan tillkom 4 pers som var så kallade värdar, det vill säga arbetade med övriga sysslor som behövs för att vi andra ska kunna hålla den utåtriktade servicen igång. Med andra ord inåtriktad service, som exempelvis grillning och diskning. Dessa är personer som inte har lärt sig kassan, och som därmed inte kan byta av oss eller hjälpa till. Självklart är deras uppgifter lika viktiga som våra, och oftast lättare att utföra. Problemet uppkommer när det som den helgen blir en tydlig överbemanning bland värdarna. Flera gånger under kvällen medan vi halvt stressade ihjäl oss i kassan, upptäckte vi att de andra mest stod och hängde. De hade inte tillräckligt med arbetsuppgifter. För mig, som förespråkar ett starkt kollektiv framför gräl och konkurrens, var detta inget som bekom mig något vidare. Jag suckade lite för att arbetsledaren inte hade planerat bättre med personalen så att åtminstone någon av dem hade kunnat kassan och kunnat hjälpt oss, men tänkte mest att det var ju skönt för dom och problemet låg hos ledarna. Problemet var att jag upptäckte hur detta påverkade stämningen bland de andra. Det muttrades om orättvisa och lathet, en kritik som mestadels riktades mot värdarna. En solklar splittring bland oss anställda, orsakad av arbetsledarnas dåliga planering. Konkurrens och missriktat rättvisetänkande i en stinkande blandning.
Allt detta beror i grunden på den orättvisa arbetsfördelning som råder, där vissa direkt får mycket utbildning och lär sig de stora sakerna medan andra får harva på som värdar vecka ut och vecka in. Mer om detta i senare inlägg.
Underbemanning är såklart den värsta sorten av misslyckad planering. Det beror dock oftast på sjukdom eller annat bortfall, såvitt jag lyckats förstå. Det är sådant som förklaras för oss som olyckliga omständigheter som de inte kan råda över. När någon blir sjuk måste de ringa in någon annan som kan jobba med kort varsel. Det lyckas inte alltid. Problemet med deras resonamang är dock att det inte håller. Anledningen till att de inte kan ringa in någon med kort varsel är inte att det är omöjligt, extrajobbare är ju en stor del av verksamheten. Särskilt i storstäder med hög omsättning av anställda. Problemet är att alla extrajobbare redan utnyttjas till det yttersta, och således helt enkelt inte kan ta fler tider än de redan har. Underbemanning i lönehelg betyder att de som jobbar måste jobba för sin del av kollektivet, som redan det är väldigt mycket, och därtill dela på den frånvarandes andel med de övriga. En väldigt enkel lösning på problemet vore att anställa några fler, så att situationer som helgens inte behöver uppstå. Men det gör dom inte.
Även överbemanning kan vara jobbigt. En situation som uppkom för några helger sen visar på det. Vi var x antal personer som stod i kassan och på andra viktiga positioner. Sedan tillkom 4 pers som var så kallade värdar, det vill säga arbetade med övriga sysslor som behövs för att vi andra ska kunna hålla den utåtriktade servicen igång. Med andra ord inåtriktad service, som exempelvis grillning och diskning. Dessa är personer som inte har lärt sig kassan, och som därmed inte kan byta av oss eller hjälpa till. Självklart är deras uppgifter lika viktiga som våra, och oftast lättare att utföra. Problemet uppkommer när det som den helgen blir en tydlig överbemanning bland värdarna. Flera gånger under kvällen medan vi halvt stressade ihjäl oss i kassan, upptäckte vi att de andra mest stod och hängde. De hade inte tillräckligt med arbetsuppgifter. För mig, som förespråkar ett starkt kollektiv framför gräl och konkurrens, var detta inget som bekom mig något vidare. Jag suckade lite för att arbetsledaren inte hade planerat bättre med personalen så att åtminstone någon av dem hade kunnat kassan och kunnat hjälpt oss, men tänkte mest att det var ju skönt för dom och problemet låg hos ledarna. Problemet var att jag upptäckte hur detta påverkade stämningen bland de andra. Det muttrades om orättvisa och lathet, en kritik som mestadels riktades mot värdarna. En solklar splittring bland oss anställda, orsakad av arbetsledarnas dåliga planering. Konkurrens och missriktat rättvisetänkande i en stinkande blandning.
Allt detta beror i grunden på den orättvisa arbetsfördelning som råder, där vissa direkt får mycket utbildning och lär sig de stora sakerna medan andra får harva på som värdar vecka ut och vecka in. Mer om detta i senare inlägg.
Kommentarer
Trackback