Inte ens i sömnen...

...lämnar jag jobbet. Jag skulle kunna skriva en bok om alla sjuka jobbdrömmar jag haft. Och detta är inte en konstig grej, har jag förstått. Nästan samtliga på mitt jobb drömmer om det, folk kan komma och se helt utschasade ut och bara sucka "drömde om jobbet hela natten...". Även andra yrkeskårer lider av samma problem, men jag tror att skalan höjs efter stressnivå. Ingen orkar tänka på jobbet när man väl slutat och kan ta metron hem till polarna/maten/sängen så då förtränger man det. Men såklart kan man inte komma undan, och i sömnen smyger sig jobbdemonen på igen. Hallelujah.

Inatt drömde jag att jag skulle göra en baguett, men allt var fel med kantinerna med grönsaker. Det slutade med att jag hävde på överkokt spagetti och inlagd rödlök på den. Jaja, internhumor. Men det var en väldigt sjuk känsla i alla fall. Jag skrattade åt det när jag vaknade upp. Dock skrattar jag inte lika mycket åt att min sömn ockupperats av jobbet. Enligt Marx är det ju dock helt naturligt, när man inte jobbar så jobbar man.

Kommentarer
Postat av: maria

Det är faen en sån bisarr grej egentligen. Jag är likadan. Men värst var det när jag hade fett med feber och var sjukanmäld. Mina feber yror som varade i typ 30 timmar handlade om McDonalds! Fatta jobbigt, sjuk och bara jobbet i huvet.. Blä!

2008-01-06 @ 23:28:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback