Oanade sidor

Som jag nämnt tidigare så tar ett vidrigt jobb fram de vidrigaste sidorna hos folk. Även hos mig. Och nu har det eskalerat. I lördags var det så jävla mycket att göra, hetsigt och överbelamrat med folk och underbemannat. Jag var på en restaurang som jag inte jobbat på så mycket tidigare, vilket medför att jag inte känner folk så väl. Jag kan inte de osynliga relgerna, hierarkierna och så vidare. Men en sak har jag insett: det finns flera odrägliga småbossar som har samma position som jag men som utsett sig själva till företagets försvarare och uppbärare av arbetets heliga dygder. Ungefär. Det är personer som ständigt ser ditt minsta lilla fusk, ska påpeka varende jävla dumregel och se till att allt görs på regelrätt sätt utan att ens reflektera över att vissa regler finns av bra skäl medans andra bara är dumma nonsensregler som inte har någon funktion för hygienen eller matsäkerheten.

Det är tillräckligt svårt att stå ut med dessa företagslojala typer vanligtvis. Men att inte ens dom inser att de vanliga reglerna inte kan hållas om tempot ska uppehållas och i en sitaution där vi är gravt underbemannade, det lockar fram monstret i en. Jag är en trevlig typ av uppfostran och moral. Jag har svårt att vara otrevlig. Jag kan knappt vara otrevlig mot en människa när det verkligen behövs. Det är med nöd och näppe jag kan vara dissa någon äcklig typ som börjar stalka mig. Jag tror människor om för gott helt enkelt. Och speciellt kan jag inte vara o-pk otrevligt. Därför är det som hände i lördags väldigt otroligt.

Jag stod i köket på den svåraste situationen och tjejen som skulle hjälpa mig var en av småbossarna. Hon trodde att hon var bäst på det, men hon var så jävla långsam. Till och med nya är snabbare än henne. Jag menar inte lite långsam, det blev kö på burgarna som jag gjorde och hon skulle göra klara för att hon inte hade en chans att hinna med i tempot. Då ska man inte stå där, Man ska säga till att man inte pallar. För allas skull. Men inte. Istället har hon mage att påpeka att det inte får ligga mer än si och så många burgare där samtidigt. Men hallå?!?! Om hon speedade upp tempot lite skulle dom inte ligga där!

I alla fall så vart jag så jävla irriterad. Och jag kunde inte hålla käften. Jag öppnade munnen och hann säga "Men hur ska jag.." innan en annan arbetskamrat avbröt oss. Och det var en jävla tur. För fortsättningen hade varit "..kunna göra på ett annat sätt när du är så långsam, din jävla subba!"

Nu kanske ni skrattar. Det kanske låter roligt. Men dom som känner mig vet att jag aldrig skulle kunna säga en sån sak till en annan människa. I vanliga fall vill säga. Jag skulle aldrig använda ett sånt ord. Men jag var så jävla stressad, så jävla arg och mest av allt så jävla trött på hela skiten. Fuck you!

Jag måste bort innan det förvandlar mig till en människa som jag inte vill vara.

Kommentarer
Postat av: Lo

Fy sjutton vad jag tycker synd om dig! :(
Skitjobb..

2008-02-21 @ 19:32:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback