jamesy

Nu är det så att min kära chef och dennes underordnade tycker att vi jobbar för dåligt. Inte bara så att vi har några brister i kunskap eller annat relevant. Nej. Vi är för långsamma, för slarviga, för otrevliga, för trevliga, gör för mycket av en syssla, gör för lite av samma syssla, måste prioritera, måste hinna med precis allt. Och så vidare.

Poängen är att det som säger är fullständigt vansinnigt. De nya direktiven som kommit de senaste månaderna är totalt motsägande. Det började med något som jag inte är säker på vad det var. Kanske att vår personalsituation har vart hyffsat stabil den senaste perioden, så att dom kan fokusera på annat. Kanske också att vi fått dåligt på kontrollerna. I alla fall så började en skillnad i attityd smyga sig in. Jag märkte först att de "snälla" arbetsledarna började ta sig ton. Började driva på mer, anmärka på saker de inte brytt sig om tidigare. Sådana småsaker var det. Sedan blev det uppenbart att efter varje möte dom hade så drogs snaran åt lite till. De "snälla" fick tillsägelser, förstod jag. Även dom blev pressade. Det vill säga dom blev pressade att pressa oss. Och dom vek sig för den pressen. Detta var en sorglig historia för mig, som såg dom som en del av hoppet för ett bättre klimat på jobbet.

Dessutom kom nya rutiner. Ett flertal nya arbetsmoment och nya delmoment på uppgifter vi redan hade, och detta samtidigt som arbetstiden och bemanningen var den samma som förut. De krävde alltså att vi skulle pressa oss och arbeta hårdare utan kompensation. Dett fortsatte och fortsatte. Och det fortsätter fortfarande. Min första tanke, som har bestått sedan början är:

-Hur långt tror dom att dom kan pressa oss?
-Tror dom att vi är maskiner som bara kan förbättras och förbättras?
- Inser dom inte att det finns en gräns, och att den gränsen redan är nådd?

Den största förnedringen ligger i att hur vi än arbetar, hur vi än anstränger oss och försöker göra rätt så kunde vi alltid ha gjort det bättre. Inget duger åt dom. Det får en att känna sig otroligt värdelös, och frustrerad. Tro mig, då hjälper inget "Bra jobbat idag!", "Skitduktigt i kassan!" eller andra uppmuntrande tillrop. Falskheten visas direkt nästa gång vi får höra att kassan måste bli snabbare. (Som dessutom åtföljs av den motsägande ordern att kassan samtidigt måste bli nogrannare. Hallå? Stolpskott någon?).

Nej, jag tycker att det är vidrigt. Jag förstår inte hur människor kan behandla någon annan så som dom ser på och behandlar oss, utan att förstå det och känna avsmak inför siig själv. Det är inte medmänskligt. Och jag förstår inte hur bra människor kan låta sig följas med och bidra till detta utan att se vad dom egentligen gör mot oss, och förstå konsekvenserna av deras beteende. Jag känner att dom är lurade av företagslojaliteten som inpräntas i oss alla.

Hårda ord, men det är en hård situation. Och jag lovar, dessa ord är inget mot när någon blir "tillsagd" att den är för långsam och måste bättra sig. För företagets skull.

Vad fan hände med solidariteten som fanns där förut?